Etikett: personlig assistans

Regeringen har gett Fredrik Malmberg, i egenskap av särskild utredare, i uppdrag att se över möjligheten att stärka rätten till personlig assistans för stöd vid egenvårdsinsatser, föreslå hur rätten till personlig assistans för behov av hjälp med tillsyn kan stärkas samt se över hur föräldraansvaret vid bedömningen av barns rätt till personlig assistans kan smalnas av. Syftet, enligt regeringen, är att öka kontinuiteten och förutsägbarheten inom personlig assistans och assistansersättning. Regeringen skriver att det är en prioriterad fråga att stärka assistansen. Utredningen ska vara klar 23 mars 2021.

Jag tycker att det är bra att regeringen väljer att utreda vidare, eftersom jag personligen anser att den LSS-utredning som presenterades i januari 2019 inte var mycket att hänga i julgranen. Vad som händer med LSS-utredningen är väl fortfarande oklart, men denna utredning har i alla fall ett avsevärt trevligare syfte – att stärka istället för att spara. Att regeringen valt just Fredrik Malmberg som utredare är glädjande i sammanhanget. Fredrik Malmberg har arbetat som barnombudsman i många år och 2017 utsågs han till generaldirektör för specialpedagogiska skolmyndigheten.

Det är viktiga frågor som ska utredas. Jag håller med om att föräldraansvaret, som i myndigheternas ögon många gånger tenderar att vara i det närmaste obegränsat, bör smalna av och förtydligas så att bedömningarna blir mer enhetliga och rättssäkra. Även tillsynsbehovet, främst kanske för personer med icke-fysiska funktionsnedsättningar, bör prioriteras. Vad gäller egenvård så tänker jag att för sjukvårdens skull vore det bra om man kunde gå tillbaka till att tro på den enskilde istället för att begära egenvårdsintyg till höger och vänster.

Men det finns saker som jag anser är viktigare att utreda än det som nu har presenterats och som jag önskar hade prioriterats:

1. Det krävs en utredning och ett ställningstagande kring grundläggande behov.
   
   Ett toalettbesök borde rimligen återgå till att anses som integritetsnära i sin helhet. Det är inte moraliskt försvarbart att handläggaren ska uppskatta hur många sekunder själva torkningen kan ta och enbart bevilja tid för detta moment.
   
   Man bör utreda hur det kommer sig att ingen verkar uppfylla kraven för det femte grundläggande behovet (annan hjälp som kräver ingående kunskap). Möjligen ingår det i uppdraget att föreslå hur rätten till personlig assistans för behov av hjälp med tillsyn kan stärkas. Jag hoppas det.
   
   Vidare anser jag, lite förenklat, att det borde vara självklart att den som inte kan uttrycka sig så att myndighetshandläggaren förstår bör anses uppfylla kraven på att beviljas kommunikation som grundläggande behov. I dagsläget är det få personer som uppnår kraven för att beviljas kommunikation som grundläggande behov, ofta med motiveringen att man bara behöver lära sig den funktionsnedsatta personens kommunikationshjälpmedel men inte behöver kunskap om den funktionsnedsatta personen. Detta, anser jag, bara är ett sätt att ytterligare kapa tid från grundläggande behov.
   
   Sammantaget är bedömningen av de grundläggande behoven ofta orimlig i förhållande till hur verkligheten ser ut, vilket gör att den som borde beviljas assistans inte gör det.
   
2. Fastställ att en myndighet ska vara huvudman för personlig assistans/assistansersättning. Det är orimligt och rättsosäkert att två olika myndigheter utreder samma sak, utifrån samma lagrum och ofta kommer fram till olika bedömningar. Allt för att bolla över kostnaden för insatsen till någon annan. Den enskilde borde aldrig behöva hamna mellan stolarna. Kanske sekundräknandet skulle upphöra som en effekt av att utredningen bara skedde hos en myndighet (förslagsvis Försäkringskassan för en enhetligare bedömning)?

Sammanfattningsvis är jag nöjd över att regeringen inte har glömt bort assistansfrågorna, utan faktiskt ständigt påminner om att de fortfarande lever. Tack för det. Men bara utredningar löser inte de stora problem som faktiskt kvarstår, utan det krävs även handling. Glöm inte bort att det återstår väldigt mycket innan absolut orimligt blir rimligt igen.

/Linda Bergstrand, jurist på God Juridik

Vill du komma i kontakt med mig? Mejla till linda.bergstrand@godjuridik.se